top of page

Förstå känslomässigt våld i narcissistiska övergrepp

  • Owner
  • 3 juni 2024
  • 5 min läsning

Uppdaterat: 4 juni 2024

Emotionellt våld är en form av övergrepp där förövaren använder ord, beteenden eller manipulation för att kontrollera, skrämma eller skada offrets känslomässiga välbefinnande och känsla av självvärde. Det visar sig på olika sätt, såsom genom ständig kritik, förringande, gaslighting, isolering av offret från vänner och familj, och känslomässig utpressning, som ofta lämnar djupa psykologiska ärr. I mitt fall, i nästan 30 år, levde jag i en värld där kärlek och ångest var sammanflätade och fyllda av allt det ovanstående, där min självkänsla överskuggades av den hotande närvaron av en narcissistisk partner (som saknar empati som de alla gör) med mina känslor ifrågasatta regelbundet.


ree

Subtiliteten med narcissistisk misshandel


Narcissistiska våld och misshandel är ett lömskt odjur. Det kommer inte alltid med synliga ärr; snarare urholkar det långsamt din självkänsla, din verklighetskänsla och din rätt till dina känslor. Min partners charm och karisma maskerade hans behov av kontroll och hyllning. Med tiden blev hans känslomässiga manipulation min norm.


Cykeln av misshandel och kärleksbombningar


Cykeln började ofta med "kärleksbombning". Detta kännetecknas av ett utflöde av tillgivenhet. Som väntat fick det mig att känna mig speciell och älskad, och skulle bara följas av de klassiska faserna av devalvering. När jag ser tillbaka inser jag hur tidigt i vårt förhållande detta manifesterade sig med de eskalerande och nästan konstant förringande kommentarerna, gaslighting och känslomässig försummelse. Ursäkterna och de tillfälliga återgångarna till "smekmånadsfasen" höll mig i en loop och hoppades alltid på förändring.


Att förlora sig själv


När jag bodde med en narcissist tappade jag min röst och mitt självförtroende. Jag tvivlade på mina känslor och uppfattningar, tände ständigt på att jag trodde att jag var problemet. Mina prestationer minimerades ofta, mina farhågor ogiltigförklarades och sakta började jag tappa vem jag var innan det här förhållandet ur sikte.


Min erfarenhet var fylld av subtila men ihållande former av förringelse. Jag anklagades ofta för att inte kunna ta kritik, förlöjliga min glömska efter förlossningen och för att jämföra mig ogynnsamt med min mamma, som tvärtemot hans påståenden inte alls var "tokig". Min rädsla och oro avfärdades som "att ta ut sorgen i förväg". Även mitt fysiska utseende – mitt korta hår, min vikt – var ett mål särskilt i början. Till sist var det den grymma förklaringen att jag inte längre var älskad som markerade början på slutet.


Bryta sig fri


I flera år brottades jag med tanken på att lämna, men en blandning av faktorer – brist på familjestöd i USA på grund av isoleringstaktiken som användes, en blygsam inkomst och djupt rotad rädsla – förankrade mig på plats. Trots stunder av klarhet, där tanken på att lämna dök upp, höll den skrämmande utsikten att stå ensam, utan ett robust ekonomiskt skyddsnät, mig bunden till förhållandet.


Kulmen kom sommaren 2019, med vad många överlevande känner igen som "avkastningen" – ett kallt, ofta oväntat, slut initierat av narcissisten. Denna handling är ett kalkylerat drag, som fungerar som ett sista påstående om kontroll och ignorering av partnerns känslomässiga välbefinnande. Narcissister väljer ofta den här vägen när de inte längre uppfattar sin partner som en källa till "narcissistisk försörjning" – den beundran och uppmärksamhet de längtar efter. De går vidare och lämnar sin partner förvirrad och trasig. För ytterligare insikt i detta beteende, här är en omfattande analys av det narcissistiska förkastandet: https://www.psychologytoday.com/us/articles/the-narcissists-discard .


Konfronterad med hans önskan att separera mötte jag en ström av känslor: sorg, skräck, men också en känsla av befrielse. När jag föreslog terapi och möttes av avslag insåg jag illusionen av vårt förhållande. Det var då jag kallade hans bluff och drev på för skilsmässa. Efter decennier uppvägdes rädslan för det okända av den outhärdliga smärtan av att tigga om att få stanna. Det var verkligen ett språng in i ett tomrum, men ett nödvändigt steg mot helande.


Läkningsprocessen


Att läka från narcissistiska övergrepp är en resa tillbaka till sig själv. Det handlar om att avlära de mönster som är invanda i mig och att återupptäcka mitt värde. Terapi var ett avgörande verktyg i denna process, och hjälpte mig att förstå dynamiken i narcissistiska övergrepp och vilken inverkan det hade på min mentala hälsa.


Att stödja sig på vänner och stödgrupper var avgörande. Att få kontakt med andra som hade liknande upplevelser hjälpte till att bekräfta mina känslor och gav en känsla av gemenskap. Det var tröstande att veta att jag inte var ensam i mina kamper.


Att lära om egenvård var viktigt. Jag började sätta gränser, något jag hade glömt hur man gör. Att säga "nej" blev ett kraftfullt verktyg för att återfå min autonomi. Jag ägnade mig åt aktiviteter som gav mig glädje och frid och sakta återuppbyggde min självkänsla. Jag återgick till att springa och spendera tid i naturen. Jag målade. Jag skrev.


Omfamna motståndskraft


Idag står jag starkare. Ärren finns kvar, men de är ett bevis på min motståndskraft. Jag har lärt mig att omfamna både mina sårbarheter och styrkor, och förstår att healing inte är linjär utan en kontinuerlig resa.


Ett budskap om hopp


Till alla som uthärdar narcissistiska misshandel, vet att du inte är ensam. Dina känslor är giltiga och dina upplevelser är verkliga. Vägen till läkande är utmanande men värt varje steg. Du förtjänar att bli hörd, att bli älskad och viktigast av allt, att älska dig själv.


När jag ser tillbaka ser jag inte bara åren som gått förlorade på grund av känslomässigt våld, utan styrkan det tog att bryta sig loss och läka. Min berättelse är en av många, men var och en är en ledstjärna för hopp och motståndskraft. När jag fortsätter att läka hoppas jag att min berättelse kan ge andra aha-ögonblicket att söka hjälp och hitta sin väg tillbaka till sig själva. Resan till helande börjar med ett enda steg – modet att säga "Inte mer."


Nedan finns ett urval av resurser som kan hjälpa dig att komma igång på den vägen:*


1. Böcker om att förstå narcissistiskt misshandel

2. Guider till återhämtning av mental hälsa

3. Resurser om att sätta gränser

4. Självmedkänsla och egenvård

5. Tidskrifter för Healing


*Observera att det här inlägget innehåller affiliate-länkar, vilket innebär att jag tjänar en liten provision utan extra kostnad för dig om du gör ett köp via dem. Som Amazon Associate tjänar jag på kvalificerade köp.



 
 
 

Kommentarer


  • alt.text.label.Instagram

©2023 av Reborn Like a Phoenix: The Phoenix Effect:

bottom of page